2009/10/31

Depression, en synd?

 16.    Sex ting är det som HERREN hatar,
        ja, sju äro styggelser för hans själ
 17.    stolta ögon, en lögnaktig tunga,
        händer som utgjuta oskyldigt blod,
        (Ords. 12,22. 16,5.)
 18.    ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag,
        fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
 19.    den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd,
        och den som vållar trätor mellan bröder.

Lättja är en av de sju dödssynderna, lättja eller Acedia(latin) kommer från grekiskan Akedia och betyder "frånvaro av att bry sig" som beskriver apati och håglöshet. Det att man försummar att ta hand om något, man låter bli att göra det som krävs. I biblisk mening det som krävs för att bli frälst, räddad.
Lättja liknar Vemod men Acedia beskriver ett beteende medan vemod är känslorna bakom beteendet.
Enligt Dante var Acedia den enda av dödssynderna som enbart kännetecknas av en otillräcklig och bristfällig kärlek. ("Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft" Markus 12:30) Någon som är likgiltig kan inte känna kärlek till Herren.
Misströstan(Despair) En känsla av missnöje, otillfredsställelse och ledsamhet som gör att man blir missnöjd med det liv man lever i synnerhet har man mycket hopplöshetstankar. Eftersom misströstan kan leda till Acedia så räknas den till listan av dödssynderna.

Under medeltiden befästes tanken kring dödssynder eller huvudsynder. Likgiltighet ansågs vara en av dessa. Luther vände sig mot uppdelningen av synder. Synd är det som skiljer människan från Gud. Alla människor syndar. Man kan inte döma någon för det. Det betyder alltså att man inte är en dålig människa för att man gör misstag utan endast att man är mänsklig.

En synd är en medveten handling inte svagheter man har, en svaghet kan aldrig vara en synd för våra svagheter är vi födda med och Gud skapade oss inte syndiga.
Depression är en sjukdom och en sjukdom är ingen synd.

(Om ni undrar så är allt ovan taget från Wikipedia och Bibelsajten)

Jag tror många bortser från att det handlar om religion, det kristna om att leva efter Guds vilja och om gemenskapen med Gud. Plockar man bort Gud ur sammanhanget blir det idel dömande. Vad man väljer att tro på är vad man själv bestämmer sig för, Gud eller något annat. Jag tror inte att några skrämseltekniker fungerar i längden, varken om klimatet eller helvetet. Det gör en rädd för att leva, för att inte leva "rätt", eller så blir man likgiltig. Om man nu tror så är Gud oändligt förlåtande, då behövs ingen rädsla. Jag förstår inte varför det var så viktigt med att rada upp en massa synder och för att få det verka vettigt hoppas jag att syftet med det inte var att få folk att må dåligt i allmänhet och att det som beskrivs handlar om när människor väljer synd bara för att jävlas. Men kanske mer troligt tänkte de på den framtida skräckfilmsgenren. Och det är inte ofta man är så fri att välja...

Solo Dio sà cosa c’è dentro l'uomo, solo Lui lo sà. Bara Gud vet vad som finns inuti människan, bara Han vet.

får liksom

Det här är kanske inte min bästa period.
 
"...Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns..."


Halsen, halsen känns tjock. Vi har ätit dyrstek, bara synd att jag mår illa. Jag håller på bli galen. Eller död, likmaskarna kryper väl ut ur min kropp och det är inget skämt. Jag svär på att jag såg en mask igår kväll i min säng. Johan spelar Mr Bean och soundtracket får mig snart att skrika... sen står han o tittar på mig så fort jag sitter för mig själv, står o väntar bedjande. Jag kan förstå att människor med småbarn får dåligt samvete när de jobbar.

Det är monsterna som hatar och utfärdar straff, jag är ett monster idag. Jag hatar så mycket av mig själv. Och om det är som jag tror, känner att brösten blivit större och jag är inte gravid, så ska jag låsa in mig själv tills jag är det minsta anständig igen.

"...Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns..."


Man får höra så mycket skit och jag är en fjant som tar åt mig. Det är därför jag kallas känslig. Jag har alltid tagit åt mig, och människor kommer alltid ha åsikter om det man gör och det man är, de kommer alltid säga "gör si, gör så" och oavsett om man anpassar sig eller inte kommer det fortfarande finnas de som tycker att man gör fel och de kommer ändå tycka att man är dum. Det är inget att bry sig om. 
Blir jag arg så slår jag inte hårdare på säcken om det inte är säcken jag är arg på. Jag måste ta ut det på den gällande situationen, men jag har inte kommit dit att jag vet hur jag ska göra. 
 
"..Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns.."


Man måste tala klarspråk med barn och säga ifrån redan från början så de inte tror att man tillåter vad som helst, det blir bara tuffare i slutändan. Jag inser mer och mer att det gäller människor i allmänhet, inte enbart barn. De går över gränsen om de tror att man är en mes. Men hur är man säger man ifrån samtidigt som man vill visa att man ställer upp? Ska man säga ifrån om det andra gör mot en inte är juste om det samtidigt gör att man blir mer viktig?
 
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
."

2009/10/30

högmod går före fall

Pappa frågade om jag vill ha hans mobil, en Nokia N95 mot den Nokia jag köpte på Clas Ohlson för två eller trehundra kronor och som jag inte använder. Men jag gillar inte Nokia och det känns så jobbigt med att föra över allt till minneskortet och radera teleofonminnet. Vi kanske kan byta senare när jag har mer inspiration. Han får min mobil i alla fall.

Johan ritar minst 200 teckningar om dagen. Jag sa att han skulle rita en bild av mig, jag tror inte han gjorde det för alla figurerna hade skägg. Tomten var med på en bild i alla fall, först trodde jag att det var mig han ritade, håret som spreta åt alla håll, det hade kunnat vara jag, men sen kom luvan på och "god jul". Det regnade julklappar som såg ut som stora snöbollar. 
Han ritar väldigt intressanta djur. Jag har studerat det noga idag. Det börjar med att han gör något som ser ut som en tunnel.
Sen kommer det ett huvud på ena sidan och svans på den andra. Samma procedur varje gång. Det kan bli vilket djur som helst, fascinerande. 
Svansen är något viktigt. Jag köpte en hel samling plastdjur åt honom, elefant, tiger, zebra... Han var noga med att kontrollera svansarna, alla djur hade svans men en del väldigt korta. Det poängterade han tydligt. När han var liten var hans favoritleksak en liten flodhäst i plast, eller är det gummi? Han hade med sig den överallt. Den försvann(det var inte jag, jag svär att jag är en snäll storasyster).

Jag var ute och promenerade med min faster idag. Jag gick så fort att hon inte orkade prata. Mamma tyckte det var bra för då kunde hon inte förhöra mig. Vad kan jag ha för hemligheter att avslöja och vem av dem är det som tror att jag har hemligheter? Människor är antingen högfärdiga eller eländiga. Oftast går det från högfärdig till eländig. Det har jag lärt mig från middagsdiskussionen.

Jag har inte gjort ett dugg(vad är egentligen "dugg"?) sen jag kom in efter gångturen. Nja, jag har studerat teckningar och tittat på film, fast den var nog innan...jag har mått pyton, och löst japanska bildkryss, jag tror de kallas Griddlar. Ätit förstås. Började stryka kläder men det gick en propp så strömmen försvann. Så har jag bastat på kvällen: "Ta med dig en tvål, de där nere i bastun är så ålderdomliga".

Ett nytt ord att lära sig:

Invektiv
= skällsord, skymsord, t.ex. skitstövel.

2009/10/27

flipsyde

Ja, det är snö i Kiruna, inga stora snödrivor men det funkar att åka skidor. Jag har bara varit för lat för att testa skidorna, det känns så omständigt med pjäxor, skidor, ta sig till backen eller skidspåret och hem igen. Enklare att ta en promenad.

Jag brukar alltid bli less när jag lyssnat på ett nytt favoritalbum i några veckor. Flipsyde är inne på den fjortonde eller femtonde veckan, det funkar fortfarande. Passar perfekt att lyssna på när man är ute o joggar.    


Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'


They tellin' me it's all good just wait
You know you're gonna be there someday
Sippin' on Jim Beam ok
Gotta get these things one day
Till then do another line you know
Searching for that other high
Stop or I gotta steal then steal
Kill or I'm gonna be killed
I got a sack in my pocket
Conscious yellin' drop it
You know we're gonna lose it someday
And we tryin' to hold it all together but the devil is too clever so
I'm gonna die you gonna die we gonna die Someday one day I said

Someday we gonna rise up on the wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

Try to lie but it ain't me Ain't me
Try to look but I can't see
Can't stop right now cause I'm too far and I can't keep goin' cause it's too hard
In the day in the night it's the same thing
On the field on the block it's the same game
On the real if you stop then it's no pain but if you can't feel pain then it's no gain
Rearrange and you change and it's all bad and you try to maintain but you fall back
And you crawl and you slip and you slide down
Wanna make it to the top better start now
So I hold my soul and I die hard
All alone in the night in the graveyard
Someday one day I'm gonna be free and they won't try to kill me for being me
Hey someday
 

Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

If you know how this is
Gonna see it's not that easy
Don't stop get it till it's done
From where you are or have begun
I said keep on try a little harder to see everything you need to be
Believe in your dreams
That you see when you're asleep

Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

2009/10/26

- Oops!... I did it again

Oformaterade är mina texter bara sorgligt deprimerande, så läser jag igenom det jag skrivit och tänker hujja så här vill jag inte det ska se ut och då ändrar jag. Det slutar med sockersött slisk, förlåt, det är inte meningen!

rätt att finnas till

Jag känner mig för det mesta övertygad om - trots insikten om att det inte förhåller sig så - att jag mår sämst. Jag är familjens sorgkråka, släktens gråa får, den tristaste vännen, den ledsnaste tjejen, avdelningens tuffaste depression, den enda med totalt avsaknad av liv, av normalt socialt liv... alla andra har någon form av talang eller intresse, något slags sammanhang utanför sfären av professionella kontakter och där är de som vem som helst. Jag är inte det, jag, kringvandrandes med melakolin som viktbälte... känner mig alltid så udda. Så onormal är jag inte! Jag vet det. Jag är inte ens så där ytterst dyster, men jag är inte rolig och det hakar jag upp mig på.

Jag klarar mig bra? Näe, jag menar, man ska klara av rätt mycket när man är 28 år, det är inte något märkvärdigt med att vi orkar mest som unga, så jag klarar mig väl inte så bra. Varför ska jag ha sänkta krav på mitt liv? Visst gör alla som orkar leva det bra, självklart är det beundransvärt men det är så det ska vara även om det inte är alla förunnat. Men jag har inte sett att man får dåndimpen för ALLA, var o en, som orkar gå upp varje morgon, som orkar äta, som orkar plugga, som orkar jobba, som orkar ta hand om sina barn, som orkar ringa mamma o pappa, som orkar prata med sina syskon, som orkar planera för semestern. De gör det bara bra, men det är något naturligt för dem, de frågar sig inte om de kan eller inte. Ger de sig själva komplimanger? För ger jag dem applåder tittar de underligt på mig. Är det bara de som har det tufft som får vara glada för det lilla? Kan jag vara stolt över det jag gör, som inte är i närheten av deras, när de inte...de skulle inte stå ut med mitt liv? Det är svårt att vara stolt när det känns som man skäms när det kommer på tal.

Funkar vi inte alla lite som Anna Odell? För att få något här i världen så måste ta det själv, i egna händer. När jag första gången satt på vårdcentralen för att söka hjälp, för att jag till sist insåg att jag behövde den, fick jag veta att de skulle skicka en remiss till psyk, en remiss. Det gick över en månad och ingen kallelse och jag klarade inte av vardagen, jag fick nog. Då läkaren inte ville ta kontakt med mig så blev min reaktion att jag fick tvinga honom till att träffa mig. Så funkar vården, tyvärr, att den som slår vilt omkring sig får uppmärksamhet och de andra får vänta, och vänta. Frustrationen tar sig fel uttryck men man tycker att man behöver en reaktion, vad som helst för att få kontakt. Jag fick min läkartid, jag fick kontakter på psyk, allt inom en vecka. Jag en hel del jobbiga erfarenheter dessutom...

Och jag lurar mig själv med att tro att jag är den som måste må sämst, att jag mådde som sämst först när jag varit instängd i ett litet omringat rum. Jag måste må sämst...allt jag gjort, de har ingen aning om vad man kan göra vid sina sinnens fulla bruk...jag måste må sämst för att det är så många som "bryr sig om mig".

Hur rättvist är det? Det är inte rättvist mot mig, innerst inne vet jag varför jag lärt känna personalen så bra, varför de sitter vid min säng, varför jag får mest uppmärksamhet, den som jag är så rädd att förlora. Omtanken känns inte äkta, det är inte rättvist att ge mig den på det sättet, för det gör att man ständigt misstror varje vänligt ord - jag tvingade dem till det. Och jag känner mig falsk.
Det är inte rättvist mot de som aldrig skulle använda sig av mitt beteende och säga att de inte behöver lika mycket uppmärksamhet. Inte rättvist att förringa tiden innan. Klart de behöver, klart alla behöver att bli sedda, inte att någon utåtagerande ska ha mindre utan att de tysta ska ha mer och ingen enbart för sitt beteendes skull.
Kan vi inte få uppmärksamhet utan det, att "freaka"? Jag vet att det måste vara svårt, herregud, man måste stoppa någon som river ner tapeterna, det går inte att ha en vilding lös i korridorerna. Men på sikt kan man nog undvika att situationen ens uppstår.

Ändå måste jag väl må sämst,vara sämst för enligt mitt huvud kommer jag aldrig bli "normal". Vad det nu är? Men vad kan man göra åt det? Ingenting. Man måste få vara som man är ändå. Det är i alla fall en rättighet vi har. 
Varför ska jag skämmas? Nej, jubla över varje år jag har rätt att leva, alla andra som tror det är något självklart, jubla för dem också.
Jag har rätt att finnas!
Och det är din rättighet att finnas! Precis så! 

2009/10/25

plötsligt



Ätstörningar och depression; depression och ätstörningar

Och istället för att gå ut o få frisk luft googlar jag om lite av varje, det här hittade jag i läkartidningen och Netdoktor:
 
När kroppen utsätts för svält reagerar den inte bara fysiskt utan även psykiskt med nedstämdhet och depression på grund av näringsbristen. Hjärnan får inte de ämnen den behöver för att fungera, därför blir man deprimerad. De allra flesta blir av med sin depression när de börjar äta normalt igen.
Men för en del så har depressionen börjat före själva ätstörningen, ibland kommer den under tiden som ätstörningen pågår. En del av de som blivit friska från sin ätstörning utvecklar en depression efteråt, kropp och själ har ju fått utstå en hel del.

Nedstämdhet, självförakt och hopplöshet är vanliga känslor när man har bulimi, när ätstörningen minskar försvinner många såna tankar, men, har man samtidigt en depressionssjukdom förvärras istället ofta själva ätstörningen. 
Har man en obehandlad depression är det sannolikt en orsak till att själva ätstörningen inte blir bättre, trots omfattande och långvariga behandlingar.

Vid atypiska depression är överätning, kronisk trötthet, koncentrationssvårigheter och ökad sömn vanliga symtom. Många som lider av denna variant av depression märker att de mår bättre om de äter sötsaker eller annan kolhydratrik mat. När man är deprimerad har hjärnan ofta brist på ämnet serotonin, serotonin finns i kolhydrik mat, alltså är det helt fysiolgiskt att man mår bättre av den sortens mat. Man börjar helt enkelt självmedicinera depressionen genom att äta. Detta leder i sin tur ofta till viktuppgång. Om man börjar hårdbanta eller kräkas för att kompensera för överätningen utvecklas det lätt till en svårare ätstörning som bulimia nervosa.

Biologiska mekanismer bakom ADHD är fortfarande i stor utsträckning okända, men mycket tyder på obalans i dopamin och noradrenalin i hjärnans nervbanesystem. Dopamin och noradrenalin styr bla exekutiv förmåga, motorisk aktivitet, koncentrationsförmåga, vakenhet och impulskontroll.
Biokemiskt är nivåerna av noradrenalin och serotonin är lägre hos patienter med bulimia nervosa än hos friska individer. 

En del forskare säger att hetsätning hos personer med bulimia nervosa och samtidig ADHD kan vara uttryck för impulsivitet, ett delsymtom vid båda dessa diagnoser. Hetsätningen skulle då användas för att kontrollera den frustration och ångest som uppstår vid uppmärksamhetsproblem och svårighet att strukturera tillvaron. 
Andra författare menar att personer med ADHD använder matintag som självmedicinerande beteende, vilket lätt kan bli vanebildande på grund av dess biokemiska effekt. Den mat som de helst äter är kolhydratrik i kombination med högt sockerinnehåll och/eller choklad. Intag ger en upplevelse av minskad rastlöshet med lugn och ro i kroppen, ökad fokusering, förbättrad impulskontroll och stämningsläge. Effekten förklaras biokemiskt med ökade nivåer av serotonin och dopamin i centrala nervsystemet. Samma effekt menar man att de läkemedel som används vid behandling av ADHD ger.

Ytterligare en variant är den manodepressiva sjukdomen som hos ungdomar kan debutera i form av en ätstörning, ca 5 procent av de som drabbas av svåra ätstörningar utvecklar så småningom denna sjukdom.

Ett vanligt symtom vid depression är att man tappar i vikt för att man förlorar matlusten. Vid depressioner rör det sig om en äkta aptitlöshet. Man känner sig inte hungrig och maten smakar inte gott. Den deprimerade personen ser det sällan som något glädjande att gå ner i vikt, utan känner sig ofta oroad av viktnedgången. Den som lider av en ätstörning saknar inte hungerkänslor utan försöker stå emot dem. Samtidigt är man nöjd med att ha gått ner i vikt och försöker ofta gå ner ännu mer, fast man känner sig hungrig, slut och trött i kroppen.

Vid depression i samband med hetsätning ska man vara försiktig med val av medicin då en del kan förvärra själva hetsätningen (biverkning aptitökning).

kyrklighet

Var i kyrkan idag. När vi läste "Herrens bön" så landade en fluga på min arm...synden straffar sig. Vilken synd? Faktum är att jag inte klarar av att ta emot nattvarden. Förlåtelsen. Är det demonen i mig som hindrar, eller ville flugan ha förlåtelse? När bönen var klar lyfte den och flög ut. 
Jag fryser, inte för att jag håller på att få feber utan för att det är vinter och kallt. Min bror är sjuk däremot, han hade över 38 i temperatur. Mamma är rädd för att det är svininfluensan eftersom han hostar så mycket. Han verkar inte så dålig tycker jag, men man vet ju inte. Han har inte fått vaccin än så risken finns ju. Min kusin var också sjuk, hade haft feber i flera dagar. Får väl se om man blir smittad. Vi har i allafall litervis av handsprit. Handsprit är ett bra tips för er som vill vara friska! Finns på apoteket om ni inte har det hemma. Boenden o sånt borde verkligen se till att ha det. Jag tror det är subventionerat, åtminstone nu under influensatiderna. Jag ska vaccinera mig.


Farmor har haft fest idag. Hyrt en lokal mitt i stan. Det spelades finsk musik och dans, vals, i alla slags varianter. Det var trevligt. Mormor och min morbror var också med en stund.
Farmor dansade flera danser, jag dansade en. Min farmor är en otroligt älskad person. När jag hälsade på henne i torsdag, då hon fyllde år på riktigt, var hennes granne där som bor i lägenheten mitt emot. Hon surrade och skrattade och lämna kort o present till farmor. Tjejen är väl i min ålder ungefär, så jag vet inte hur hon lärt känna farmor, de verkar vara jättebra vänner. Även två fd grannpojkar hade skickat blommor till "sin momma"...de är också bara några år äldre än mig. 
Jag vet inte ens vad mina egna grannar heter! 
Orkesten som spelade ikväll ville inte ha betalt för att uppträda, för de kände farmor så väl... 
Ja, jag tycker det är häftigt. 

Jag funderar faktiskt på att resa till Finland, man saknar sina rötter, att inte känna till kulturen och språket. Om man far till Finland några månader så borde man lära sig något. Eller så kan man kanske börja med att gå med i Finska föreningen.

Man kanske ska gå ut på styrdans några gånger i veckan. Öva sig på att vara social. Jag vill lära känna vanligt folk. Friska människor. Om man inte träffar så mycket människor ska man nog öva på att ta spontana kontakter. Våga vara öppen för att lära känna någon. Jag tycker det är svårt. Jag är blyg. Hur gör man? "Hej, vill du va med mig?"  Men jag har charm...eller? Jag vet inte, själv tycker jag inte att andra verkar bli så intresserade av mig. Vart träffar man människor? Styrdans kanske är kanske "the shit"? Jag är så uttråkad på hösten, så något måste jag väl hitta på. Det känns så tråkigt med vardagen just nu. Tristess, trist, tråkigt, uttråkad, less, enformigt, dystert, trötthet, tråkigt...varför är det så trist? Är det så det ska vara att leva? Jag vill ha något mer.


"Det finns människor som säger sig vara så trötta på livet att de är beredda på att begå självmord. Samma människor kan bli mycket oroade över en förkylning."

Stig Johansson


2009/10/23

Familjen krokodil


I Niggerland, händer ibland
att man får se på Nilens svarta strand
Herr krokodil
Fru krokodil
och lilla krokodilen Lilleman
Solen den skiner ner på negerlandet ner
Där ligga de och gäspa käkarna ur led
Herr krokodil
Fru krokodil
och lilla krokodilen Lilleman
Herr krokodil, Fru krokodil
och lilla krokodilen Lilleman
De dra åstad,
vandra i rad
till gamla negerdoktorn Pillerman
Krokodilen Lilleman, han skrek i himlens höjd
Men doktor Pillerman han grinade förnöjd;
Jag tror minsann
Gapa du kan!
Jo-jo, sa gamle doktor Pillerman
Doktorn tar fram, högst alvarsam
en jätteflaska full med levertran
håll dig nu still
Herr krokodil
sa han, och käkens gångjärn smorde han
Herr krokodil slog gapet samman med en smäll
och det blev slut på krokodilebarnets gnäll
Gäspning man kan
bota minsann,
med levertran sa doktor Pillerman

Nina, kan du inte länka till den barnlåten vi spelade på Youtube?

barndom

jag var det där barnet man kastade ner i diket som obekymrat plaskade runt nere i leran jag var det där barnet de andra barnen lurade och bestämde över som aldrig gav igen som aldrig hade några baktankar jag var det där barnet som aldrig protesterade som alltid verka så bekymmersfri och nöjd jag var det där barnet som tålde allt det tåliga barnet det tålmodiga barnet var jag som trodde allt skulle tolereras som trodde det fanns något gott i det som inte trodde det fanns några fel i världen...

kanske fanns det mycket gott och kanske var jag nöjd
och kanske fanns det mycket som aldrig borde ha tolererats...



2009/10/22

filmer


Haha.
Jag tittade på Chock från 1997 med Ernst-Hugo Järegård på tåget upp...


"Sanden stannar upp i timglasen. Hon tar ett andetag, hon sitter stilla, instängd. Var är hon? Någonstans… Först när tiden står still märker man att den finns. Efter de skrikande ansiktena kommer en lång, lång tystnad. Bara en svartsjuka som krasande steg i ett bröst tränger sig in, vill in. Det går inte att står emot, till slut fastnar hon.
Ensam.
Om man nu går vilse i en skog, det är inte alls så farligt, det är bara att gå i en riktning, försöka gå, hitta ett mål, hitta en utväg. Ja, man kan till o med gå efter stjärnorna, det är bara att fortsätta gå. Slutligen hittar man en utväg. Men om man går vilse inne i sig själv, då finns inget yttre att navigera efter. Man kan inte se nån riktning. Man är instängd, det är låst. Man kommer inte... man försöker, man försöker på alla sätt o vis. Man försöker t o m med våld, vad som helst. Men det finns ingen väg ut. Det finns inte ens några fönster.
M a n  k o m m e r  s t ä n d i g t   t i l l b a k a,  t i l l b a k a,  t i l l  s a m m a  s t ä l le.


Dike. Var är Dike? Vem är Dike? Det är inte lätt för en människa att märka vad som omger henne, vad som formar henne. Jag undrar ibland om det är rättvisan eller människan som är blind. Det finns saker som man inte kan acceptera, inte får acceptera, det finns gränser som inte får överskridas. Men man försöker, man försöker. Ända tills den punkt då…


Hur kan vänskap förvandlas till fiendskap? Vem är det som skänker den blindhet? Vems ögon är det som förråder vems? Stämmer det att hämnden är ljuv, eller är det sant, att den som grunnar på hämnd han håller sina egna sår öppna? Att förråda och sen. Vi ber ju bara om mer liv, vi ber ju bara om ytterligare en chans. En bön om vänskap.


...Men vad i herrans namns ska det här tjäna till? Det är inte därför, det är inte så vi nånsin lär oss. Älskade, det som egentligen sker ser vi aldrig. Aldrig, aldrig, och skulle vi se det skulle vi bli lyckliga människor. Lyckliga människor. Vem skulle orka med det?"


2009/10/20

status i världen: sårbar

Jag har käkat som en gam idag.
Jag har ont i magen.
Jag är trött som ett as.
Jag har tvagat mig o badat mig o klippt håret. 
Jag brände blodpudding så att brandvarnaren gick igång. Just det, måste sätta fast batteriet igen...


Imorgon far jag. Jag ska sitta uppe 04.20 inatt för att få en billig biljett på Tradera. Jag har mina konspiratoriska idéer om det där med SJ o Tradera.

Nu -sova!
Hör av er! Jag behöver samtal därborta i de nordliga vidderna.

2009/10/19

förändringar o långa sallader

Saker funkar allt bättre, på ett yttre plan åtminstone. Kanske behöver jag bara förankra det i mig för att kunna känna det så också. Just nu är jag bara en stor nervös klump nästan hela tiden och har inte så mycket tid för mig själv, och kunna känna att det går framåt. Allt ser så annorlunda ut än för ett år sedan, det är både positiva och tråkiga förändringar, som livet brukar se ut. Jag har blivit mer medveten om vissa svårigheter jag har och har nog grubblat mycket på det, jag har svårt att vara tillfreds med mig själv och våga tro att det kommer ordna sig ändå. Men varför skulle det inte göra det? 
Jag är glad för att jag börjat ta mig an arbetslivet igen, och att det faktiskt går bra även om jag är för självkritisk, jag fixar det faktiskt. Jag känner mig mer ansvarsfull om min hälsa också, det känns viktigt att hålla sig balanserad. Jag vet inte om det funkar bättre än förut, men jag hoppas det kommer bli så. 
Jag är glad för att jag inte är ensam om att ta mig framåt. Jag hoppar av glädje när det går bra för andra, man får sån vinnarinstinkt själv, "yes! yes! yes!" det är skitkul ju! Men jag har också känt mig sorgsnare än på länge. Vet inte riktigt varför. Kanske är det allt nytt. Jag är ledsen för dem det inte funkar för, för de som blev övergivna när de behövde som mest hjälp. För även om hjälpen kommer så småningom hinner så mycket förstöras. Jag saknar mina kompisar som inte mår bra.
 
Då kanske det är bra att ha något att känna igen sig i, och nu när vintern närmar sig, en sallad som räcker ett tag. Här har jag receptet på 

Heras 3-veckors sallad:
1 kg vitkål
1 kg morötter
3 st paprikor
1 st purjolök

Rivs o hackas 

Lag: 
2 dl matolja
1 dl vatten
1/2 dl socker
1 dl äppelcidervinäger
2 msk svartpeppar
(1 msk basilika)
salt  

Lagen kokas upp o hälls varm över salladen.

2009/10/18

BOATS

(Based On A True Story)
Just för att man vet att de är sanna gör att det griper tag extra mycket i hjärtat. Caroline Engvall skildrar en skakande historia i sin bok. Hon var även med i tv 4 här om dagen.

Det är många berättelser som påminner om varandra och en del känner man igen sig i mer än andra, vissa kan man förstå utifrån sin egen historia, kanske inte för att det liknar sin egen men för att grundkänslan, drivmotorn är den samma, det är bara ett annat slags utlopp för beteendet.
Därför berörs jag starkt av berättelser som den Anette pratade om i Nyhetsmorgon


2009/10/16

morgon

Jag börjar skolan först 8.30 idag. Känns skumt att inte behöva stressa iväg. Skönt. Vi ska träna på blodtrycksmätning. Hur svårt kan det vara? 


Urch, har känt mig så där stressad och obekväm i kroppen i några veckor nu. Magkatarr så att jag mår illa nästan hela tiden. Magvärk och spänningshuvudvärk. Tankarna rusar, herregud jag oroar mig att passa tvättider... så onödigt.


På onsdag morgon sitter jag på tåget upp till Kiruna och the big family. Åh, det ska bli kul att träffa dem igen. Jag längtar så otroligt mycket. Känns bara lite stressigt att förbereda allt annat som ska göras innan. Funderar på om jag ska hinna klippa mig också, det blir ju stor fest på lördagen. Men snart, 4 dagar kvar...

2009/10/13

Bim Åkers

Jag tycker så mycket om den här s u n d a dietisten, hon skriver så fina o kloka svar till folk:

"Alla sådana här mått som figurerar, t ex Body Mass Index, BMI, och midjemått är något som kan ses som hjälpmedel för att bedöma människors risk för sjukdom och för tidig död. Dessa värden är inga absoluta mått och inte är det tänkt att vi ska använda dem som mått på om vi duger som människa eller ej. Ibland känns det nästan som att det är BMI som avgör om jag är normal eller inte. Eller hur?

Sjukdomsrisken är avhängig så många olika saker och förhållanden. Vikten och placeringen av kilona på kroppen är en del. De är dock inget vi ska leva som slavar under.

Det du behöver rikta in dig på är att just göra som du gör. Ät regelbundet, hoppa aldrig över måltider, låt det aldrig gå för lång tid mellan att du äter och låt munnen vila mellan planerade måltider. Rör dig lagom – få med vardagsrörelsen varje dag och finn ett sätt att hantera stress och oro.

Försök äta så ren mat som möjligt, dvs försök laga mat från grunden och ta snabbmat som reservutgång. Ät frukt, bär, grönsaker och rotfrukter varje dag, gärna flera gånger om dagen.

Skippa dieter och håll vikten för resten av livet. Du är helt ok som du är och det viktigaste, som jag ser det, för dig är att du hittar lagom, lagom av allt! Visst ska vi tänka på vad vi äter, i lagom utsträckning. Vi ska röra oss i lagom mängd osv… en sak som är bra i grunden kan bli skadlig om vi överdriver. Så, ta det lugnt och fortsätt som nu. 


Vänliga hälsningar och lycka till från Dietist Bim"

2009/10/12

jag ska antända dina ben...

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you



hjälp





       AAAAAH!!!       
         
Jag har panik, fullständig panik, det kryper på mig, måste, måste försöka fixa det här.


Okej, alltså, jag har hittat djur - igen! Pälsängrar. Jag hatar kryp, jag får ångest av kryp. Må de leva kort och innehållslöst. Under kylskåpet denna gång. Urch! Men nu är de döda. 

Däremot älskar jag mina vänner. De är THE SHIT!(haha - lärde mig det uttrycket för inte så länge sen, kan man säga så om folk?) De lagar min cykel och ringer mig om natten för att se hur jag mår. 
Det värmer så i hjärtat <3 <3 <3

Och okej, livet suger ibland, man kan den här dysterdansen, man har gungat i dess takt så länge, så länge nu att man nynnar melodin utan att anstränga sig. Ja man har dansat de där stegen till leda, för visst är det skönt att röra sig som ett proffs, och nej, man tar inte fel på ett enda steg, utan stegen är säkra som berget själv, säkra närheten till stupet man dansar vid. För vart är det den här dansen går? Visst undrar ni också det ibland, eller kanske undrade, visst förstår man vart den dansen leder, ibland utan att kunna sluta snurra med. Säg mig en enda som dansar en sådan dans med ett leende på sina läppar. Jag har inte sett någon. Det är inte en glädjes dans, det är en sorgedans, de som dansar här har tomma ögon. Det är en dans som ingen orkar. 
Som ingen orkar. 
Jag skulle haft ett jobb om jag inte mått så dåligt, jag skulle haft min utbildning klar och jag skulle ha jobbat just nu. Jag försöker påminna mig om det när jag känner mig så usel och inkompetent. Jag är inte det! Jag gav inte upp, jag slutade inte, jag var inte lat, jag var inte dum. Jag försöker hela tiden. Därför kommer jag lyckas. Jag är envis.

Jag ger inte upp så lätt, även när jag inte ser någon mening så tänker jag fortsätta, även om jag aldrig vinner så tänker inte jag vara den som ger upp, inte vara den som slutar, för jag tänker vara den som kämpar och ger allt. Så visst, livet suger ibland. Man ser fotspår av gamla dystertakter rivas upp i gräset där man går, trötta fötter som tungt snurrar fram o tillbaka, rör sig över ens egna, försöker få en med. Och ja, livet suger då o då, men jag tänker inte kliva in i den paraden igen. Nej, aldrig att jag vill tillbaka dit. Jag suckar, stönar och klagar och jag vet att det kan låta som jag inte har någon fighting spirit och inte klarar av någonting, men jag ger fan inte upp. Även om jag inte klarar av någonting så tänker jag inte ge mig. Jag vet att det finns glädjedanser, glada ögon och hattifnatt skratt. Det är där man ska söka kraft.

2009/10/10

en sak i taget

Hur kan det kännas som att jag säger för mycket när så många andra tjatar om att jag pratar för lite? Jag har inte så mycket att säga, egentligen. Jag har ingen "stor" berättelse som kan berättas. Jag bara är så här. Jag må verka gåtfull men jag är inte det.
I förhållande till vad, till vem, fungerar jag bra? Förklaringar ändrar inte situationen, förändrar inte framtiden, förändrar inte drömmarna. I förhållande till vad kommer mitt liv få en bra standard? Kommer det vara någonting som liknar det jag förväntar mig att det ska vara? Låt säga att jag reagerar normalt, men hur lång tid ska det ta att bli hel? Kanske är det värt fighten om jag når dit mina sista dagar, men man vill ju nå dit nu, NU. Och så kommer oron, tankarna: ”What if this is as good as it gets?"

Min inspiration till att plugga försvann helt, jag vill göra något fritt och lättsamt nu på förmiddagen, så kan jag kanske plugga senare. Jag har sovit några timmar för lite och har ont i magen, det var gott men min mage fixade inte varma mackor som vi åt igår. Jag orkar inte med att lösa problem idag, jag behöver vara i fred och vara själv en stund, inte stressa, passa tider eller ställa upp. Jag behöver ha lugn och lite roligt.

2009/10/07

trött

Oj, vad trött jag är! Men ovanligt pigg för en onsdag. I måndags firade vi "Kanelbullens dag" på skolan. Alla specialklasser fikade bullar tillsammans och sen fick de elever som ville uppträda. Ögonen lyste av glädje på dem av att få stå på scen. Det är så det ska vara! De njuter av stunden. Idag följde jag med några elever på hemkunskap, jag har förmånen att få laga mat med dem 1-2 ggr i veckan. Idag bakade vi lingonpaj, det blev väldigt gott, men det gäller att vara snabb så att inte elever eller ingredienser försvinner. Jag är så imponerad av hur duktiga de är, de hade morgonmöte själva imorse. Jag var orolig att det skulle spåra ur totalt, men jag kan svära på att de fixade det bättre än om jag försökt leda det. De var inte ett dugg nervösa. De har exakt koll på dagarna. Och tjejen som styrde mötet är en grym ledarfigur, det var: "tyst i klassen", "sitt still", "nej, det är onsdag i dag, skriv det", "skriv ordentligt; så här stavar du...", "bra, nu gör du rätt".. Ja, jag blir alltid lika imponerad. Man tror inte de är så självständiga som de faktiskt är. Jag kan lära av henne, att vara mer bestämd och mindre orolig att göra fel, bara våga köra på och ta intiativ. Ändå är jag grymt trött när jag far hem vid två-tiden. Imorgon ska jag vara med på badet, men jag ska inte vara med i vattnet.

Jag har själv börjat vara med i en badgrupp på Terapibadet. Det är helt vanlig vattengympa, men det är i en varmvattenbassäng så det känns som man slappnar av på ett annat sätt. Jag blir behagligt trött av det. Det känns bekvämt i kroppen hela dagen och jag blir lugn. Jag tror verkligen att jag behöver det, få lite hjälp med att slappna av. Däremot blev jag så nervös av upptäckten att bastun var för både män o kvinnor; det var en karl i bastun när jag klev in, så att jag tappade handduken, sen blev jag så nervös av att jag tappade handduken att jag tappade den en gång till. Ja, inte helt o hållet, men ändå -pinsamt!


Jag blev precis uppringd av en forskningssjuksköterska som vill ha mig med i en undersökning om psykisk ohälsa och infektioner tidigare i livet. Det enda jag ska göra är att ställa upp på ett blodprov. Jag får 200 kr för besväret. Så jag ska träffa henne på psykmottagningen kl 10 på fredag. Hon var noga med att beskriva vägen dit och hur jag skulle känna igen henne. Men jag tror inte hon vet att jag själv har kontakter på öppenvården, för hon sa att jag är en frisk "kontrollperson". Borde jag upplysa henne om att jag mycket väl hittar till APM? I och för sig kanske inte mina problem räknas, då de verkar söka efter personer som varit sjuka i psykoser. Men man vet ju inte, jag borde kanske vänta med att säga något om det tills jag fått pengarna?

Jag trodde jag skulle storplugga idag. Men icket. Jag har inte kommit igång än. Däremot har jag äntligen fått tag i den rekommenderade kursboken. Så nu är det bara att starta. Okej, får försöka göra ett litet ryck nu. Sen kanske det blir lite träning, jag är sugen på att avreagera mig lite. Jag var på Samba igår, men det var lite för "lugna" steg och lite för svårt att hänga med i rytmen och rörelserna. Men det var roligt! Jag ska återkomma efter jul har jag bestämt mig för.

2009/10/03

det blir bra

Jag har inget att förtälja. Enligt mitt horoskop är mitt liv "för tillfället ganska vardagligt, jobb o studier samt olika småsaker upptar all din tid".
Det sammanfattar veckan rätt så bra. Har haft funderat lite hit o dit om meningen med livet; känt lite glädje, känt lite uppgivenhet o känt lite mera gläde. Bara grejen av att ha lyckats vända ångest till något ganska konstruktivt ger dagen guldkant, så stolt man kan bli över det! Igår var en väldigt lyckad dag. Jag tror idag också blir en bra dag.