2009/10/31

Depression, en synd?

 16.    Sex ting är det som HERREN hatar,
        ja, sju äro styggelser för hans själ
 17.    stolta ögon, en lögnaktig tunga,
        händer som utgjuta oskyldigt blod,
        (Ords. 12,22. 16,5.)
 18.    ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag,
        fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
 19.    den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd,
        och den som vållar trätor mellan bröder.

Lättja är en av de sju dödssynderna, lättja eller Acedia(latin) kommer från grekiskan Akedia och betyder "frånvaro av att bry sig" som beskriver apati och håglöshet. Det att man försummar att ta hand om något, man låter bli att göra det som krävs. I biblisk mening det som krävs för att bli frälst, räddad.
Lättja liknar Vemod men Acedia beskriver ett beteende medan vemod är känslorna bakom beteendet.
Enligt Dante var Acedia den enda av dödssynderna som enbart kännetecknas av en otillräcklig och bristfällig kärlek. ("Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft" Markus 12:30) Någon som är likgiltig kan inte känna kärlek till Herren.
Misströstan(Despair) En känsla av missnöje, otillfredsställelse och ledsamhet som gör att man blir missnöjd med det liv man lever i synnerhet har man mycket hopplöshetstankar. Eftersom misströstan kan leda till Acedia så räknas den till listan av dödssynderna.

Under medeltiden befästes tanken kring dödssynder eller huvudsynder. Likgiltighet ansågs vara en av dessa. Luther vände sig mot uppdelningen av synder. Synd är det som skiljer människan från Gud. Alla människor syndar. Man kan inte döma någon för det. Det betyder alltså att man inte är en dålig människa för att man gör misstag utan endast att man är mänsklig.

En synd är en medveten handling inte svagheter man har, en svaghet kan aldrig vara en synd för våra svagheter är vi födda med och Gud skapade oss inte syndiga.
Depression är en sjukdom och en sjukdom är ingen synd.

(Om ni undrar så är allt ovan taget från Wikipedia och Bibelsajten)

Jag tror många bortser från att det handlar om religion, det kristna om att leva efter Guds vilja och om gemenskapen med Gud. Plockar man bort Gud ur sammanhanget blir det idel dömande. Vad man väljer att tro på är vad man själv bestämmer sig för, Gud eller något annat. Jag tror inte att några skrämseltekniker fungerar i längden, varken om klimatet eller helvetet. Det gör en rädd för att leva, för att inte leva "rätt", eller så blir man likgiltig. Om man nu tror så är Gud oändligt förlåtande, då behövs ingen rädsla. Jag förstår inte varför det var så viktigt med att rada upp en massa synder och för att få det verka vettigt hoppas jag att syftet med det inte var att få folk att må dåligt i allmänhet och att det som beskrivs handlar om när människor väljer synd bara för att jävlas. Men kanske mer troligt tänkte de på den framtida skräckfilmsgenren. Och det är inte ofta man är så fri att välja...

Solo Dio sà cosa c’è dentro l'uomo, solo Lui lo sà. Bara Gud vet vad som finns inuti människan, bara Han vet.

får liksom

Det här är kanske inte min bästa period.
 
"...Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns..."


Halsen, halsen känns tjock. Vi har ätit dyrstek, bara synd att jag mår illa. Jag håller på bli galen. Eller död, likmaskarna kryper väl ut ur min kropp och det är inget skämt. Jag svär på att jag såg en mask igår kväll i min säng. Johan spelar Mr Bean och soundtracket får mig snart att skrika... sen står han o tittar på mig så fort jag sitter för mig själv, står o väntar bedjande. Jag kan förstå att människor med småbarn får dåligt samvete när de jobbar.

Det är monsterna som hatar och utfärdar straff, jag är ett monster idag. Jag hatar så mycket av mig själv. Och om det är som jag tror, känner att brösten blivit större och jag är inte gravid, så ska jag låsa in mig själv tills jag är det minsta anständig igen.

"...Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns..."


Man får höra så mycket skit och jag är en fjant som tar åt mig. Det är därför jag kallas känslig. Jag har alltid tagit åt mig, och människor kommer alltid ha åsikter om det man gör och det man är, de kommer alltid säga "gör si, gör så" och oavsett om man anpassar sig eller inte kommer det fortfarande finnas de som tycker att man gör fel och de kommer ändå tycka att man är dum. Det är inget att bry sig om. 
Blir jag arg så slår jag inte hårdare på säcken om det inte är säcken jag är arg på. Jag måste ta ut det på den gällande situationen, men jag har inte kommit dit att jag vet hur jag ska göra. 
 
"..Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns.."


Man måste tala klarspråk med barn och säga ifrån redan från början så de inte tror att man tillåter vad som helst, det blir bara tuffare i slutändan. Jag inser mer och mer att det gäller människor i allmänhet, inte enbart barn. De går över gränsen om de tror att man är en mes. Men hur är man säger man ifrån samtidigt som man vill visa att man ställer upp? Ska man säga ifrån om det andra gör mot en inte är juste om det samtidigt gör att man blir mer viktig?
 
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
."

2009/10/30

högmod går före fall

Pappa frågade om jag vill ha hans mobil, en Nokia N95 mot den Nokia jag köpte på Clas Ohlson för två eller trehundra kronor och som jag inte använder. Men jag gillar inte Nokia och det känns så jobbigt med att föra över allt till minneskortet och radera teleofonminnet. Vi kanske kan byta senare när jag har mer inspiration. Han får min mobil i alla fall.

Johan ritar minst 200 teckningar om dagen. Jag sa att han skulle rita en bild av mig, jag tror inte han gjorde det för alla figurerna hade skägg. Tomten var med på en bild i alla fall, först trodde jag att det var mig han ritade, håret som spreta åt alla håll, det hade kunnat vara jag, men sen kom luvan på och "god jul". Det regnade julklappar som såg ut som stora snöbollar. 
Han ritar väldigt intressanta djur. Jag har studerat det noga idag. Det börjar med att han gör något som ser ut som en tunnel.
Sen kommer det ett huvud på ena sidan och svans på den andra. Samma procedur varje gång. Det kan bli vilket djur som helst, fascinerande. 
Svansen är något viktigt. Jag köpte en hel samling plastdjur åt honom, elefant, tiger, zebra... Han var noga med att kontrollera svansarna, alla djur hade svans men en del väldigt korta. Det poängterade han tydligt. När han var liten var hans favoritleksak en liten flodhäst i plast, eller är det gummi? Han hade med sig den överallt. Den försvann(det var inte jag, jag svär att jag är en snäll storasyster).

Jag var ute och promenerade med min faster idag. Jag gick så fort att hon inte orkade prata. Mamma tyckte det var bra för då kunde hon inte förhöra mig. Vad kan jag ha för hemligheter att avslöja och vem av dem är det som tror att jag har hemligheter? Människor är antingen högfärdiga eller eländiga. Oftast går det från högfärdig till eländig. Det har jag lärt mig från middagsdiskussionen.

Jag har inte gjort ett dugg(vad är egentligen "dugg"?) sen jag kom in efter gångturen. Nja, jag har studerat teckningar och tittat på film, fast den var nog innan...jag har mått pyton, och löst japanska bildkryss, jag tror de kallas Griddlar. Ätit förstås. Började stryka kläder men det gick en propp så strömmen försvann. Så har jag bastat på kvällen: "Ta med dig en tvål, de där nere i bastun är så ålderdomliga".

Ett nytt ord att lära sig:

Invektiv
= skällsord, skymsord, t.ex. skitstövel.

2009/10/27

flipsyde

Ja, det är snö i Kiruna, inga stora snödrivor men det funkar att åka skidor. Jag har bara varit för lat för att testa skidorna, det känns så omständigt med pjäxor, skidor, ta sig till backen eller skidspåret och hem igen. Enklare att ta en promenad.

Jag brukar alltid bli less när jag lyssnat på ett nytt favoritalbum i några veckor. Flipsyde är inne på den fjortonde eller femtonde veckan, det funkar fortfarande. Passar perfekt att lyssna på när man är ute o joggar.    


Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'


They tellin' me it's all good just wait
You know you're gonna be there someday
Sippin' on Jim Beam ok
Gotta get these things one day
Till then do another line you know
Searching for that other high
Stop or I gotta steal then steal
Kill or I'm gonna be killed
I got a sack in my pocket
Conscious yellin' drop it
You know we're gonna lose it someday
And we tryin' to hold it all together but the devil is too clever so
I'm gonna die you gonna die we gonna die Someday one day I said

Someday we gonna rise up on the wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

Try to lie but it ain't me Ain't me
Try to look but I can't see
Can't stop right now cause I'm too far and I can't keep goin' cause it's too hard
In the day in the night it's the same thing
On the field on the block it's the same game
On the real if you stop then it's no pain but if you can't feel pain then it's no gain
Rearrange and you change and it's all bad and you try to maintain but you fall back
And you crawl and you slip and you slide down
Wanna make it to the top better start now
So I hold my soul and I die hard
All alone in the night in the graveyard
Someday one day I'm gonna be free and they won't try to kill me for being me
Hey someday
 

Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

If you know how this is
Gonna see it's not that easy
Don't stop get it till it's done
From where you are or have begun
I said keep on try a little harder to see everything you need to be
Believe in your dreams
That you see when you're asleep

Someday we gonna rise up on that wind you know
Someday we gonna dance with those lions
Someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

2009/10/26

- Oops!... I did it again

Oformaterade är mina texter bara sorgligt deprimerande, så läser jag igenom det jag skrivit och tänker hujja så här vill jag inte det ska se ut och då ändrar jag. Det slutar med sockersött slisk, förlåt, det är inte meningen!

rätt att finnas till

Jag känner mig för det mesta övertygad om - trots insikten om att det inte förhåller sig så - att jag mår sämst. Jag är familjens sorgkråka, släktens gråa får, den tristaste vännen, den ledsnaste tjejen, avdelningens tuffaste depression, den enda med totalt avsaknad av liv, av normalt socialt liv... alla andra har någon form av talang eller intresse, något slags sammanhang utanför sfären av professionella kontakter och där är de som vem som helst. Jag är inte det, jag, kringvandrandes med melakolin som viktbälte... känner mig alltid så udda. Så onormal är jag inte! Jag vet det. Jag är inte ens så där ytterst dyster, men jag är inte rolig och det hakar jag upp mig på.

Jag klarar mig bra? Näe, jag menar, man ska klara av rätt mycket när man är 28 år, det är inte något märkvärdigt med att vi orkar mest som unga, så jag klarar mig väl inte så bra. Varför ska jag ha sänkta krav på mitt liv? Visst gör alla som orkar leva det bra, självklart är det beundransvärt men det är så det ska vara även om det inte är alla förunnat. Men jag har inte sett att man får dåndimpen för ALLA, var o en, som orkar gå upp varje morgon, som orkar äta, som orkar plugga, som orkar jobba, som orkar ta hand om sina barn, som orkar ringa mamma o pappa, som orkar prata med sina syskon, som orkar planera för semestern. De gör det bara bra, men det är något naturligt för dem, de frågar sig inte om de kan eller inte. Ger de sig själva komplimanger? För ger jag dem applåder tittar de underligt på mig. Är det bara de som har det tufft som får vara glada för det lilla? Kan jag vara stolt över det jag gör, som inte är i närheten av deras, när de inte...de skulle inte stå ut med mitt liv? Det är svårt att vara stolt när det känns som man skäms när det kommer på tal.

Funkar vi inte alla lite som Anna Odell? För att få något här i världen så måste ta det själv, i egna händer. När jag första gången satt på vårdcentralen för att söka hjälp, för att jag till sist insåg att jag behövde den, fick jag veta att de skulle skicka en remiss till psyk, en remiss. Det gick över en månad och ingen kallelse och jag klarade inte av vardagen, jag fick nog. Då läkaren inte ville ta kontakt med mig så blev min reaktion att jag fick tvinga honom till att träffa mig. Så funkar vården, tyvärr, att den som slår vilt omkring sig får uppmärksamhet och de andra får vänta, och vänta. Frustrationen tar sig fel uttryck men man tycker att man behöver en reaktion, vad som helst för att få kontakt. Jag fick min läkartid, jag fick kontakter på psyk, allt inom en vecka. Jag en hel del jobbiga erfarenheter dessutom...

Och jag lurar mig själv med att tro att jag är den som måste må sämst, att jag mådde som sämst först när jag varit instängd i ett litet omringat rum. Jag måste må sämst...allt jag gjort, de har ingen aning om vad man kan göra vid sina sinnens fulla bruk...jag måste må sämst för att det är så många som "bryr sig om mig".

Hur rättvist är det? Det är inte rättvist mot mig, innerst inne vet jag varför jag lärt känna personalen så bra, varför de sitter vid min säng, varför jag får mest uppmärksamhet, den som jag är så rädd att förlora. Omtanken känns inte äkta, det är inte rättvist att ge mig den på det sättet, för det gör att man ständigt misstror varje vänligt ord - jag tvingade dem till det. Och jag känner mig falsk.
Det är inte rättvist mot de som aldrig skulle använda sig av mitt beteende och säga att de inte behöver lika mycket uppmärksamhet. Inte rättvist att förringa tiden innan. Klart de behöver, klart alla behöver att bli sedda, inte att någon utåtagerande ska ha mindre utan att de tysta ska ha mer och ingen enbart för sitt beteendes skull.
Kan vi inte få uppmärksamhet utan det, att "freaka"? Jag vet att det måste vara svårt, herregud, man måste stoppa någon som river ner tapeterna, det går inte att ha en vilding lös i korridorerna. Men på sikt kan man nog undvika att situationen ens uppstår.

Ändå måste jag väl må sämst,vara sämst för enligt mitt huvud kommer jag aldrig bli "normal". Vad det nu är? Men vad kan man göra åt det? Ingenting. Man måste få vara som man är ändå. Det är i alla fall en rättighet vi har. 
Varför ska jag skämmas? Nej, jubla över varje år jag har rätt att leva, alla andra som tror det är något självklart, jubla för dem också.
Jag har rätt att finnas!
Och det är din rättighet att finnas! Precis så!