hur många har du mördat?

 Jag ringde folktandvården idag. Jag undrade om tiden jag fått på onsdag. Jag ska påbörja en rotfyllning och har väntat på en tandläkartid sen i november. Så jag undrade om det var den som skulle lagas nu. "jag vet inte, det står här att det är en undersökning" svarade de.
"Kan man inte laga tanden då i såfall?"
"nej, det går ju inte att laga tanden innan den är rensad, man måste ju rensa tanden först",
"okej, kan man rensa tanden imorgon då?"
"det förstår du väl att de hinner ju inte rensa och laga tanden på samma gång",
"Kan man inte börja på att rensa den då? Går det inte att börja göra något på tanden?",
"nej, det måste man ha fler tider till att göra klart, men du kanske har något annat hål man kan laga, det kan man ju hinna göra då",
"okej, men då är det ju ingen idé att jag kommer imorgon, är det meningen att jag ska behöva vänta så länge på en tid?",
"det står här att du skulle gå till studenterna"
"för att få den behandlad fortare men jag har inte fått någon kallelse från dem",
"ja, det är så det fungerar här, vi har ju långa väntetider",
"nio månader?"
"du kan få en tid för det den 20 september, så då behöver du inte komma imorgon då".

Jag blir frustrerad, att ska det vara så omständigt hela tiden. Varför måste de vara så otrevliga? Jag vill inte ha någon så otrevlig till att sätta vassa föremål i min mun. Jag måste reagerat väldigt känslosamt för jag blev helt skakig efteråt, av det där samtalet.

Det är en tung dag, jag känner mig trött, sliten och ledsen. Tvivlar så mycket på mig själv att det mesta jag gör blir för svårt. Jag gör fel. Det känns alltid som det jag gör blir fel, att jag är fel, att jag borde vara någon annan som inte är fel. Hade någon annan varit jag hade allt jag gjort blivit strålande och bra. Nu är det inte så. Och kommer aldrig att bli så. Om ingen tycker om en är man inte värd någonting. Alla människor är lika mycket värda. Alla är värdefulla. Mao mördade 70 miljoner kineser. Hitler dödade åtminstone 13 miljoner människor. Blir de förlåtna för sina synder och älskade och accepterade? Om de inte ångrar sig? Om någon som genomlevde koncentrationslägret måste dela himmel med Hitler känns det för mig djupt orättvist, spelar det i så fall ingen roll hur man lever sitt liv här på jorden? Även om jag vill tycka att alla ska kunna bli förlåtna så kan jag inte tänka så, på något sätt tar det bort meningen med att man ska stå ut med alla svåra saker som händer hela tiden och att man kämpar med att vara en bra person.
Mao var gift fyra gånger. Så älskad blev han i alla fall. Hitler beskrevs av många som trevlig och artig.
Jag är rädd att andra ska tycka illa om mig, ju mindre omtyckt jag är desto sämre värde har jag. Om ingen tycker om mig, om alla skulle hata mig, då är jag inte värd ett skit. Då är jag bara rutten. Människor som är omtyckta är "rätt". Så ska man vara. Ju fler vänner man har desto bättre är man, desto lättare är man att tycka om. Då är man en bra människa. Har man inga vänner är man dålig. Och dum. Ful. Knäpp. Inget att ha. Oviktig.
Värdelös.
Alla människor är lika mycket värda. Lika älskvärda. Har samma rättigheter.
Jo, men det märks inte om ingen tycker om en. Om ingen tycker om mig spelar det inte någon roll att jag är lika mycket värd som någon annan. För då är jag ensam. Då känner jag mig utanför och avskydd. I praktiken betyder det att jag inte är värd något. För jag är inte värdefull i andras ögon. Jag betyder inget.