Om inte…

Alla människor har samma värde, så säger vi ofta. Men är det så? När jag var som mest ledsen så sökte jag artiklar som skulle bevisa, på ett vetenskapligt sätt, att alla människor inte har samma värde. Åtminstone att jag inte hade något värde. För under rubriken "värdelös" var jag säker på att finna det som skulle göra att jag kunde bocka av mig själv. 
Men vi delar inte samma värderingar, vi tycker inte lika mycket om alla. Är alla människor lika värdefulla för mig i mitt liv? Nej. Men fortfarande har vi väl alla samma värde. 

Men det är väl så att vi inte bemöter människor som lika värda, och det kan verkligen få den som blir bemött som värdelös att känna sig precis så. Frasen om samma värde blir som till ett hån för dem som inte får uppleva det. 
En del människor jag möter lämnar jag med en känsla av ensamhet. Man får den där ryggen, den oförstående blicken, dövörat, man blir den där luften som inte kan andas. Det jag säger är bara konstigt.

Ensamhet, att vara ensam utan att kunna eller våga dela sitt inre med någon annan. Inte känna sig uppskattat för att vara just jag.
Alla människor har nog varit med om att träffa någon som reducerat en till  ”konstig varelse.”

Om inte färger fanns skulle våren inte blomma.
Ingen vit eller blå, eller gul eller röd.
Ingen skillnad på sippa och sippa.
Om inte skillnad fanns
skulle inga sånger sjungas.
Alla toner vore lika, all musik utan klang.
Och allting lät alltid likadant.
Om inte olikhet fanns
skulle sagorna inte finnas.
Alla tänkte detsamma, och sa samma sak
Ingen mångfald och inga möten.
Om inte mångfald fanns
hur skulle världen då vara?
Kanske fridfull och lugn, eller livlös till döds.
Kanske alla människor var grå.
Om inte färger fanns
skulle regnbågen inte finnas.
Inget skimrande band
ingen båge av färg.

Ingrid Nilsson