gjorts om intet

det börjar bli dax att trä nålen att sy upp lite färgstarka garner och några fina ord -det finns så mycket snälla saker att göra, som innerligt behöver göras. Jag drömde om älven vid stugan. Jag stod där till knäna i det virvlande vattnet och försökte förtvivlat rädda det för länge sen döda djuret. Allt det kött som nu surnat, saltats för hårt och gjorts oätligt. Försökte göra det mördade nyfött. Allt jag, som i mig, har nu ruttnat i dem. Jag i dem finns inte kvar. Där vaknade jag upp med gråten och skammen i min famn. I allting jag sökt var jag hela tiden ensam. Gemenskapen och kärleken var mitt tillägg som jag själv planterat dit. Det fanns aldrig på riktigt. Det var en fantasi. Den enda tanke som jag hade kvar var, om allt annat förstörts så försök rädda höljet. Häng den döda pälsen på väggen som det vore den största fångst och skapat i all världens prakt. Men en blick från honom, som sa att han försökte dölja, fick mig genast att förstå att det inte gick. Jag var den som mördat och han kunde inte längre se på mig som den jag en gång var, därför gled hans ögon sorgsamt ner till marken. Det som var jag, var dött.